Vilse i regelverket? Hur lär man sig navigera i Trafikverkets kravstruktur? Det här är del 2 med Lars-Johan Rylander från Trafikverket. Hur kan man förstå och använda regelverket i praktiken, och vad det innebär för dig som jobbar i projekt? Betalar Trafikverket dåligt och vem är det egentligen som sätter priserna?

I avsnittet pratar vi om:

• Hur är Trafikverkets regelverk uppbyggt – från TDOK till TB, AMA och SIS?
• Hur styr kontrakt, teknisk beskrivning och TDOK hur mätning ska utföras?
• Varför kan man inte mängda från Trafikverkets terrängmodell?
• Vad innebär yrkesrollen idag, och hur viktig är egentligen mätningsteknikern?
• Hur fungerar prissättningen i praktiken och vem bestämmer priserna?

Länkar:

Behörighet Trafikverket

Grundkurs Geodetiska mätningsarbeten (BBGGMÄT)

Kontakt:

Lars-Johan Rylander - LinkedIn

Hur det än är så hänger faktiskt alla teknikslag ihop med mätningsteknik. Vi kan inte bygga någonting idag utan att mätning är involverad. Även om mätning i sig producerar väldigt lite själv, så är vi oftast en hjälporganisation till resterande.

Varmt välkomna ska ni vara till Mätpodden, där vi fortsätter med Sveriges största beställare av mättjänster, Trafikverket, tillsammans med en av deras specialister, Lars-Johan. Det här är del två i ett sammanhang. I avsnittet som ni lyssnade på senast handlade det om mätbehörighet, klass ett och klass två, och vad det innebär. Det här är en direkt fortsättning på det samtalet om regelverket, Trafikverksdjungeln och dokumenten som styr det. Men vi trillar också ner på viktigare frågor egentligen: vilken kompetens behövs överhuvudtaget? Hur ser branschen ut, problemen inom branschen, nivåer, press och vad man ska kalla sig? Det är väldigt intressant att höra det perspektiv som Lars-Johan har, så håll till godo.

Ska vi prata lite om regelverket också när man ändå är här? Alltså så att man får en orientering i regelverket. Hur fungerar systemet, den här Trafikverksdjungeln, översiktligt? Det finns ju en tydlig hierarki, men du kan väl berätta lite om hur det fungerar så att man förstår vad man ger sig in i?

Ja, tittar vi då, så är det först och främst TDOK tjugohundrafjorton:0571 som är mest kopplat till regelverket. Då har vi en förvaltare hos Trafikverket, eller ägare av kravdokumentet. Just nu hos oss är det underhåll som är ägare av kravdokumentet.

Sedan görs det revideringar löpande på det här. Det är en revidering på gång just nu, där man sitter och ser över det. Sedan får vi se när den kommer att släppas på riktigt. Jag har hört att det ska komma en remiss snart till oss, där vi får gå in och granska.

När det görs en revidering skickas det ut en remiss, och utifrån den får vi sitta och granska, gå igenom och titta. Det är samma sak som med SIS-en tjugohundraelva: 43 till exempel, eller 44 från tjugosexton. Där står det idag att det har upphört. Men det har inte upphört. Det gäller fortfarande inom Trafikverket. Den får den stämpeln när det inte har blivit uppdaterat eller reviderat på fem års tid.

Det är SIS-en som har upphävt den egentligen, på deras kriterier.

Ja, på deras kriterier. Men det gäller fortfarande inom Trafikverket.

Nu är det också en översyn på SIS-en generellt som kommer, via BIM Alliance, där förhoppningsvis både branschen och beställare ska ha möjlighet att skapa ett nytt kravdokument eller referensdokument där alla har fått vara med från början, så att när det kommer ut så är det helt färdigt. Men där är det just nu en förstudie på det. Sedan får vi se hur lång tid det tar innan det kommer.

Exakt. Enkäten hade väl sista svarsdag häromdagen. Om man är intresserad av det så kan man ju nämna att det går att vara med i den referensgruppen. Då får man en inbjudan och kan se vad som händer. Det är välbehövligt det också.

Men om man börjar… Jag tänker typiskt investeringsprojekt. Tar man det uppifrån och ner eller nerifrån och upp? Alltså, på något sätt har du ett kontrakt. Hur trillar det ned i leden? I investeringsprojekt finns ju en E tre-elva bilaga, har jag för mig, eller E tre -bilaga, och sedan trillar det ju ner i en TDOK och sedan en hänvisning till en SIS och till gamla HMK, så som jag kommer ihåg det i alla fall när jag höll på med något projekt sist.

Berätta lite om den pyramidstrukturen. I mitt huvud funkar det så att man måste börja med att ha koll på kontraktet. Vad är det för projekt vi har? Ofta, om man jobbar som anställd, så blir det ju bara: ”Ja, men gå och mät det här, du ska göra så här.” Och sedan kommer någon annan och säger: ”Ja, men du skulle inte ha gjort så där.” Jaha, men hur ska jag veta det? Det finns ju egentligen alltid, oavsett om det är byggprojekt eller Trafikverket eller vem som helst som beställer, ett kontrakt någonstans. Och där finns det en kravställning som man måste dra i för att förstå.

Jo, men för vår del blir det så att vi sitter med konsulter när det gäller att ta fram bygghandlingar till exempel. Utifrån vad som ska byggas är det AMA som ligger till grund, genom de koderna. Där tar vi fram en teknisk beskrivning, en TB. Det följer också med AF-delen, alltså allmänna föreskrifter, och mängdförteckningen.

Utifrån den måste vi se vilken typ av arbete som ska utföras, oftast kopplat i den tekniska beskrivningen till TDOK eller SIS. Därav kommer det in att man får sätta sig ner och läsa. Först och främst läser vi igenom den tekniska beskrivningen: vad som ska utföras och på vilket sätt. Sedan tittar vi på hänvisningarna som finns där, går in i TDOK:en eller tittar i SIS.

SIS-en säger ju oftast krav på hur du ska utföra saker och ting, eller rättare sagt kraven på vad du ska utföra. Den berättar inte själva arbetsmomentet. Då kommer man tillbaka till vår TDOK, där det kanske står exakt att du ska mäta de här grejerna, du ska mäta här, du ska mäta där och du ska mäta på så sätt. Och där kommer också HMK in ibland, och ibland till och med BA.

De gamla böckerna.

Ja, de gamla böckerna.

Till och med den. Vet du på rak arm vad det är som fortfarande hänvisas till i BA?

Oftast är det lite grann inom väg, på vissa ställen, var du ska mäta och hur du ska mäta.

Det finns ju en bra tabell där i slutet som visar var mätpunkterna ska vara. BA är förresten… Jag vet inte ens vad det står för, men jag har de fyra böckerna. Man kan ju fortfarande köpa dem, och de är fortfarande väldigt bra läroböcker. Åttio procent stämmer ju fortfarande, även om de måste vara från nittiotalet eller början av nollnolltalet.

Ja, jag har alla fyra också i bokhyllan.

Bara ett sidospår: du nämnde där att mäta en hög och representera volymen. Jag tycker det är en av de bästa beskrivningarna på hur man ska tänka med markmodeller och terrängavbildning, och den finns fortfarande där. Den är ju oförändrad. En triangelmodell är ju fortfarande det som representerar mark, och den är väldigt bra beskriven i BA-böckerna.

Men där har du också en grej. Om vi tittar på kraven: om du ska ha en markmodell till exempel som klassas för projektering, så ska den vara i klass ett, tre enligt våra kravdokument. Väljer du det kravdokumentet så är du nere på, jag tror det är, två centimeter som medelavvikelse på hårdgjorda ytor till exempel.

Det man måste tänka på är att markmodellerna i våra projekt, de stora projekten, kan vara sex, sju år gamla. Vi projekterar, sedan ger vi ut modellen till en entreprenör eller en konsult, och så springer de ut och gör kontroller och kommer tillbaka direkt och säger: ”Den här stämmer inte.” Men det man måste tänka på är att det är en ögonblicksbild, just då när vi gör skanningen.

Men där får man mycket… Och det har väl tyvärr blivit lite grann så att man ibland upplever att många söker ätor för att få göra om saker. Vi hör också om att ”Trafikverket betalar så dåligt” till våra konsulter. Men det är ju inte Trafikverket som sätter priset, utan det är faktiskt våra konsulter eller entreprenörer som sätter ett pris på det arbete de ska utföra. Vi vill ju betala en skälig peng utifrån det arbete man utför.

Man vet ju själv att kommer du ut i ett projekt där det börjar stångas direkt, när du börjar kräva hit och dit, då blir det ett jobbigt projekt. Men om man tillsammans försöker hitta en lösning, då är inte vi heller tvära.

Nej, det är ju… Jag har inte tillräcklig kunskap om det där med kontraktsbitar och prisbilden är ju svår.

Jättesvår. Och markmodeller, där får vi ibland höra att: ”Ja, men vi vill ha markmodeller så vi ska ha dem för att mängda mot.”

När du gör uppmätningar? Nej, men den får du inte. Då blir det också ett väldigt liv. Men där står det specificerat i AF-delen att det är entreprenören som ska verifiera sina egna uttag på egen bekostnad.

Det här med att man skickar med en terrängmodell som du kunde mängda mot och köra med konstant, det var lite mer som det var förr. Då fick man oftast en terrängmodell.

Okej, berätta mer. Hur är det tänkt där? Traditionellt, för att få ut mängderna, vad betyder det i praktiken att entreprenören själv ska verifiera sina mängder och att man inte kör mot den markmodellen? Jag har nog haft den uppfattningen hittills. Bara förra året, när det var någon breddning av en GC-väg, så fick man en markmodell och då körde man ju mot den, och ingen sa något.

Nej, men det blir ju oftast kanske först om du gör en matjordsavtagning. Då har du ju sällan referensmodellen innan. Men efter att du har skalat av den ska du mäta in den överytan. Sedan blir den överytan referensen till nästa nivå när du kommer ner till terrass. Använder du ingen modell eller skickar in verifikat, då är det fortfarande bara teoretisk sektion som gäller.

Men så fort du får någonting som visar på fler eller större mängder… Idag är det mesta i våra kontrakt generellt reglerbara mängder. Det ska bli en bro eller du ska sätta upp femton kontaktledningsfundament, men just på massor av jord är det lite skillnad.

Ja, då blir det ju alltså att om det är mjuka massor så måste man skicka in en underrättelse eller avvikelse, och så ska man helst tillsammans med beställaren komma överens om hur man ska dokumentera det här. Det går ju att göra på massa olika sätt.

Men går man tillbaka till våra regelverk, som du sa förut, och tittar vi i TDOK tjugohundrafjorton: noll fem sjuttioett, så står det ganska tydligt i tabell sju-två. Där har man dels toleranser i plan och höjd på en massa objekt, vad som ska ingå i en bakgrundskarta till exempel, och vad som ska ingå i en projekteringskarta. Sedan finns det också anmärkningar där som beskriver vad du ska mäta in och hur du ska mäta in. Våra kravdokument hjälper alltså väldigt mycket.

Det är som du sa i början: vi gör ju inte det här för att vara jävliga. Vi har inte kravdokumenten för att vara utsatta, utan vi har dem för att vi också har krav från andra. Hur det än är så hänger faktiskt alla teknikslag ihop med mätningsteknik. Vi kan inte bygga någonting idag utan att mätningen är involverad. Även om mätning i sig producerar väldigt lite själv så är vi oftast en hjälporganisation till resten.

Ja, det är ett väldigt bra perspektiv på det.

Jag tänker, du beskrev ju tekniska beskrivningar. Det är ju en utförandeentreprenad. Steget bakom det som jag nämnde, E tre-bilagan, det var ju i projekteringsskede. Kan du säga något om det? För då ser det ju lite annorlunda ut i investeringsprojekt. Då finns ju inte en teknisk beskrivning i en sådan upphandling på samma sätt. Nu är det ju mer att det finns en handling och så ska ni bygga, och då kommer teknisk beskrivning in där.

Ja, E-tre-bilagorna har väl mer och mer försvunnit.

Nu står det här bättre?

Nej, jag ska inte säga hundra procent själv, det kanske finns med. Men förut var det typ E tre C eller E tre ett C som man gick in och tittade i, och man fick tillbaka en mät-PM där det stod: ”Vi ska mäta det här enligt E tre tolv.” Men du har inte en aning om de har förstått vad de ska göra eller inte, även om det står där.

Men då har vi ju det, och mycket baseras ju på erfarenhet. Många av oss som sitter här idag har varit involverade länge, och många har varit ute själva i entreprenadbranschen, så man vet vad som ska göras. Men annars får man sätta sig ner från början och titta: vad är det vi ska bygga? Och så får vi utifrån det göra våra kopplingar och se vilka koder som ska finnas med.

Men vi har också hjälp med det. Vi har ett beskrivningsverktyg där man klickar i vad som ska utföras, och då finns det oftast en grundtext om vad det är som ska utföras, för att det ska vara så likställt som möjligt i alla våra projekt.

UB, ja exakt. En uppdragsbeskrivning i ett projekteringsuppdrag, då kallas det så.

Ja, en beskrivning av vad de ska göra i projektet.

Och då matar man in mätdelarna rakt in i den, och så har man hänvisning till noll fem sjuttioett och neråt.

Ja, och beroende på spår kan det vara TRVINFRA som kommer in där. Men generellt har vi väl märkt att mätning tyvärr kommer in ganska sent, för det är många som glömmer bort mätningar. Mätare är de bästa som finns när det är någonting man kan få extra för, och när det har blivit fel är mätare de sämsta.

Jo, alltså överkonsulten, eller de som ger priset, alltså den stora konsulten, de är ju inte med… Mätning är ju ofta en väldigt liten del där. Men det är också väldigt svårt att bedöma vad en mening innebär om man inte har hållit på med mätning. Bara en sådan sak som att man ska kontrollera stompunkter efter varje tjälsäsong till exempel kan ju innebära jättemycket arbete. Ett projekt på fyra år och fem säsonger, och så är det inte gjort. Det kan ju innebära hundratusentals kronor, kanske miljoner, till exempel. Det är väldigt svårbedömt för den som inte håller på med mätning och har koll på regelverket.

Ja, men det handlar väl mycket om erfarenhet, tror jag. Och det där måste ju komma med tiden.

Det är som du säger, det här med kontroll av fixpunkter efter varje tjälperiod är en sådan där klassisk sak. Där finns det säkert de som kanske struntar i det för att spara pengar. Men blir någonting fel sedan och det visar sig att kontrollen inte är utförd, då sitter man ju i den rävsaxen i stället.

Ja, då åker man ju på det. Jag tänker bara att det är väldigt svårt också. Även om man tycker att ”ja, men man ska kontrollera ett nät”, så beror det ju på sikt, på hur länge sedan det var någon som kontrollerade, och så vidare.

Ja, ja.

Träden har ju blivit från små till väldigt stora och allt möjligt. Det är inte helt lätt alltid. Och så är det tajt med tid i branschen. Nej, det är intressant.

Men däremot tycker jag att om man har svårt att somna så kan man sätta sig och läsa TDOK tjugohundrafjorton: noll fem sjuttioett. Man hinner kanske läsa något kapitel innan man somnar.

Jo, man kan ju tycka det, men den är ju väldigt, väldigt bra. På något sätt… Man pratar om att bli ”red pilled” och ”blue pilled” och liknande, men man kan bli Trafikverks-pilled också. Jag gjorde personligen så att jag byggde upp det som en mindmap. Okej, här är en hänvisning dit, och så går man vidare dit och dit och dit. Till slut inser man att cirkeln sluter sig själv. Det blir ett väldigt spretigt nät att förstå alla kraven i, men det är ju så att innan man har förstått kraven kan man tycka att boxen eller huset är hur stort som helst. Men när du väl har mätt alla väggarna så inser du vad ramen är.

Så är det med de här kravställningarna också. När man väl har tagit sig igenom dem och förstått att här är gränserna och här är ramen, då är det helt plötsligt inte så diffust. Det är inget oöverstigligt berg att ta sig igenom. Okej, här är en hänvisning. Visst, det är jobbigt att det inte är länkade dokument. Där hade det ju hjälpt ibland. Men om man bara slår upp det och har flera skärmar och läser den, och sedan den, och sedan den, så förstår man till slut: jaha, det är det här man ska göra, och det, och det. Det är visst komplext, men också befriande, för i vissa uppdrag har du ingen beskrivning alls av vad du ska göra. Har du en beskrivning så underlättar det ju arbetet också: okej, det är det här de vill att man ska göra.

Ja, men det är svårt samtidigt, för vi vill ju vara så tydliga som möjligt, men vi vill heller inte vara övertydliga. Vi beskriver ju aldrig egentligen hur en konsult eller entreprenör ska utföra sitt arbete, utan vi sätter bara gränsramarna för vad kraven kan vara och vad vi vill ha levererat.

Och har man några nya idéer, ja men lyft dem då med oss. Som jag var inne på tidigare: vi sätter oss ju inte på tvären om vi ser att det är någonting som fungerar. Vi jobbar ju också efter att förbättra och förnya mätningsteknik generellt.

Här är en annan fundering jag har haft. Kan man få tillgång till en MätP, eller exempeldokumentation från exempelprojekt som man kan få tillgång till om man inte jobbar i projekt? Teoretiskt är det väl offentlig handling, så man kan säkert begära ut det om man gör den ansträngningen. Men finns det någon sida någonstans där man kan se: ”Så här skulle ett drömuppdrag vara gjort”?

Jag törs inte säga det. Jag har själv inte hört talas om något sådant. Däremot, om man kommer in i ett projekt mot Trafikverket, så kan man alltid ställa frågan: finns det någon mätare som vi kan få ta del av så att vi ser ungefär hur ni vill ha det specificerat?

Och precis som du säger är det mesta offentliga handlingar. Mätaren ska ju egentligen spegla mätningsteknisk planering, som är ett rätt levande dokument, tills du kommer och gör den mätningstekniska redovisningen. De ska ju länkas samman.

Och där har vi också en sådan grej. Jag brukar säga det i våra projekt när vi begär in någon MätP: skriv inte vad ni tror att vi vill höra, utan skriv vad ni gör i stället.

Enkelt och tydligt. Ja, exakt. Det är lätt att skapa massa fluff där.

Ja, det kommer många där det står att man sparar all kontrollrådata, alltså kontroller innan man har gjort mätningar, i en fil på datorn. Och så kommer vi ut dit och det blir bara en liten revision, och så frågar man: ”Hur skulle jag kunna få den filen?” ”Vadå för fil?” ”Ja, men där ni har alla kontroller.” ”Nej, men det har ju de i sina instrument.”

Nej, men sedan har de skrivit att de har det i en fil här. Det är en sådan där typisk sak. Det låter jättesnyggt att skriva, men du gör det inte i verkligheten. Skriv i stället vad man ska utföra och hur man ska göra det, inte vad man tror att vi vill höra. Det är inte svårt att skriva fina ord.

Sedan inser man att man blir hållen till dem också. Då lär man sig. Fascinerande. Det här är ju väldigt värdefullt att höra.

Det finns ju mycket kunskap i olika silor. Det finns hur mycket kunskap som helst där ute, men det finns kanske inget formellt utbyte, eller inget riktigt utbyte mer än att folk slutar och börjar på andra firmor och att kunskapen flyter ut diffust.

Det är därför jag tänker att mätplaneringen är väldigt kunskapslyftande att läsa, och man får idéer: ”Jaha, så här gjorde de här.” Jag vet att jag kände någon datasamordnare som man frågade om han kunde plocka ut lite mätP från andra projekt, och då lär man sig. Man inser: jaha, de gör så här, och det här är en teknik man kan använda. Och Rufus verkar gå hem här. Det här är ju några år sedan, men då kunde man föreslå sådant man trodde att man måste göra på ett visst sätt.

Ja, men det blir ju mycket att fråga runt i branschen. Jag tycker generellt att vi är lite för dåliga på att lyfta mätningsteknik i Sverige. Alltså generellt, att visa hur pass viktiga vi egentligen är. Kommer mätning in i ett tidigt skede så har man oftast väldigt bra hjälp av det allteftersom sedan. Kommer man in sent så blir det bara att man ska springa och släcka bränder.

Då blir det lätt att man börjar cut corners. Som mätare tycker jag också att man ska tänka ”need to have” och ”nice to have”. Vad är trevligt att ha, och vad behöver vi egentligen? För många gånger kanske det mäts in lite för mycket lull-lull runt omkring också.

Berätta lite mer om det.

Ja, generellt som vi jobbar här också, att många teknikslag kanske vill ut och ha: ”Det vore jättebra om vi fick det här inmätt på grund av att vi ska titta avvattning.” Men då kanske det inte är någon idé att du är ute och mäter där, utan det är det här du behöver för att kunna räkna ut just nu.

Om förutsättningarna förändras på vägen, ja, men då får vi tänka på nästa steg. Men många teknikslag tänker inte på den tid som mätningsteknik måste lägga ner. För dem är det enda de gör att säga: ”Vi vill ha det här inmätt”, och sedan får de tillbaka en fil. Men det som har hänt däremellan är ju att den som fått beställningen måste göra en planering, hitta personal, få ut dem i fält, jobbet ska göras, det ska komma tillbaka, redigeras och skickas ut som en fil. De som tar emot datat tycker bara: ”Det här gick ju skitbra, det var ju inte svårt.” Men den inmätningen kanske kostade tio tusen.

Det kommer man inte långt på idag.

Nej, det är det jag menar. Då blir det lite så där att: är det verkligen någonting som du behöver ha i det här skedet, just nu?

Jag brukar dra parallellen att även om du skjuter en tåfjutt i mål eller sätter bollen i krysset så är det fortfarande bara ett mål du får. Men krysset är ju snyggare, naturligtvis. Det är väl lite så man behöver tänka också.

Men där tror jag att vi behöver bli mycket bättre på att vara ute. Trafikverket behöver bli mycket bättre på att komma ut på olika ställen, berätta och skicka förfrågningar om att komma och visa hur vi tänker. Många konsulter är jätteduktiga på att komma ut på skolor till exempel och prata, men vi behöver lyfta generellt inom hela branschen så att vi får en större förståelse för det arbete vi utför. Den är svår idag. Det ska också finnas tid.

Och om man tittar på Youtube och olika kanaler från olika länder så verkar det ju vara samma bekymmer överallt. Mätning är ju ett yrke som både är teoretiskt och praktiskt. Det är lätt att bli en hantverkare inom mätning, medan en doktor eller advokat också utövar sitt yrke, men ändå tydligare ses som professionella tjänster. Mätare blir lätt inte det.

På något sätt gör självrespekten inom branschen och kulturen att man nedvärderar värdet av det. Och även med punktmolnsinsamling och allt annat så kommer ju stomnätet behöva finnas kvar, liksom kontrollerna. Det kvalificerade arbetet med att verifiera måste ju finnas hela tiden.

Men det är ju lite grann det du är inne på. Tittar du på att jobba med mätningsteknik idag, så ska du kunna inmätning, utmätning, du ska kunna BIM, du ska kunna tre-D, du ska kunna göra en markmodell, förstå andra teknikslag och deras krav, du ska kunna regelverken också. Du ska göra maskinstyrningsfiler, se till att samtliga maskiner är igång på ett projekt, du ska skanna, du ska flyga drönare och du ska göra ortofoton.

Vilka andra yrken har så pass många olika delmoment? Och sedan ställer vi kravet på att alla som håller på med mätning ska kunna allt det här. Det är en tuff bransch som vi har.

Jag tror ju att man, nu med BIM Alliance, har försökt definiera vad en mätningstekniker är och vad en mätningsingenjör är. Men jag tror man skulle behöva definiera roller tydligare. Lite som inom vården. Man kan kalla någon läkare, men du har ortopeder, internmedicinare och andra specialister. Sjuksköterskorna har specialistsjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden. Du har forskare också. Det är en hel industri.

På något sätt är det ju så här också inom mätning. Du kan ju inte kunna alla de grejerna idag som du beskriver på ett vettigt sätt. Då blir du ju menlös och farlig på många områden. Det blir för mycket. Helst ska du kunna GIS också, programmera lite för att göra det effektivt, kunna lantmäteri och så vidare. Att definiera: det här är en tydlig roll inom mätning, att sätta ord på dem, skulle ju hjälpa.

Om du är bra på produktion, maskinstyrningsmodeller, inmätning, utsättning, hantera filer… bara att mäta in och att sätta ut är ju två olika mindset.

Men där kommer det ju också in att våra konsulter som är ute idag vill ha dem som klarar av att göra flera saker. Vi vill inte ha en som är extremt duktig på inmätning. Var ska du då skicka den personen? Vad vill en entreprenör ha som ska betala dig? Inte att du måste skicka två personer, en som kör inmätning och en som kör utsättning. Då drar pengarna iväg.

Hur många gånger har man inte fått höra det när man själv var ute som konsult: ”Fy fan vad dyra ni är.” Och då har vi utrustning för en och en halv miljon i bilen, bil, datorer och mjukvaror, och ska se till att allting stämmer. Men vi är fortfarande dyra.

Nej, mätare är ju omöjliga… Om man tänker på vad utrustning kostar, som du säger, och utbildning och ansvarsnivå, så är de ju alltför billiga. I alla fall om man tittar i Göteborgsregionen. Du kan ju fortfarande få mätare för åtta, niohundra spänn i timmen, och det var ju samma prisnivå för sex år sedan. Med inflationen och allt, det är en svår fråga.

Ja, det är den man hamnar i. Och det är väl därför vi oftast får höra att Trafikverket betalar så himla dåligt. Men som jag sa tidigare har vi inga bekymmer med att betala en skälig ersättning. Då kommer marknaden in och styr.

Och det har väl också att göra med kontraktsformer?

Ja. Sedan är det också beroende på om det är ett enmansföretag eller ett företag med trettio anställda, som har två helt olika prisbilder. Du får en större overheadkostnad i ett större företag än i ett litet.

Har du någon tanke om vad man kan göra åt det? Det är ju ett problem, även om ingen väl har knäckt nöten. Vad har du för tankar kring det internt, eller generellt?

Det är väl som jag sa tidigare, mycket kopplat till vilken typ av arbete du utför. Går man på det så ligger det mycket tillbaka på våra utbildare idag. Du kanske får lära dig mycket inmätning och utsättning, men du får inte så mycket kunskap i grunderna, de geodetiska grunderna, och hur mjukvaran binder ihop, vad den gör och vad man behöver tänka på när man kommer ut.

Sedan behövs en förståelse från konsulter och entreprenörer när det kommer nytt folk: de är ju inte fullutbildade och fullärda. Men sen när du kommer in på titlar… Vi märker mycket i stora projekt att konsulter helt plötsligt lyfter en person till till exempel mätningsingenjör, och så går man in och tittar på CV:t och ser att de har en tvåårig YH-utbildning i botten.

Men då är det inte kopplat till utbildningen, utan till lönenivån. Det är så mycket de får ta betalt av oss, samtidigt som vilken lönenivå de ligger på i företagen. För att hamna på en viss lönenivå måste du ha titeln mätningsingenjör. Men då kan man se ett CV där det står mättekniker, mättekniker, mättekniker, mätningsingenjör. Den är lite lurig, för många skriver att de är ingenjörer, men de är inte det, de är mätningstekniker.

Nej, jag vet inte. Det är svårt. Men jag tror framför allt att vi behöver börja prata mycket mer med varandra, och i stället för att bara göra och tro att det går igenom så tar man en dialog från början. Då kommer vi så mycket längre, mycket snabbare, och då har vi en förståelse från början. Det är vad jag tror.

Och vad gäller priserna så… den dagen jag kommer på hur vi ska göra där, då har jag ett eget företag.

Ja, nej, men det är väl bra. Det är ju väldigt fint just det här med samarbete och att ta och prata. Det finns ju ett initiativ nu med BIM Alliance, och det finns ett brett stöd för det. Jag tror det kommer att komma något där man synliggör branschen.

Jag har pratat om det någon gång, och jag tror jag läste att de som pålar och grundlägger har en branschorganisation där det finns gemensamma förhållningssätt. Typ att man inte tummar på säkerheten, att man inte arbetar närmare än vissa säkerhetszoner, och sådant där. Då förstår man, utan att ens prata med dem, att det är kostnadsdrivande. Men man kommer överens om att vi fuskar inte och tar inte genvägar.

På något sätt tänker jag att om man får ihop en branschorganisation som sätter att det här är god praxis, så här gör man, vi har god mätsed, då kommer det också göra att man säger ifrån om företag, kunder eller andra säger: ”Kan ni inte bara göra det så här?” Då kan man säga: ”Nej, så kan vi faktiskt inte göra.” Lite som en rörmokare. De sätter ju inte en skarvkoppling i väggen hur som helst, utan man gör det på rätt sätt. Då får man den breda känslan av att vi gör det som är rätt.

Jo, men BIM Alliance är väl kanske första steget mot en riktig branschorganisation för mätningsteknik. Förhoppningsvis kommer det att bli det. Det är väl en semibranschorganisation just nu, skulle man kunna säga. Men steget är taget, det första steget är taget, och nu får vi jobba vidare utifrån det.

För hur många gånger vet vi inte att det föreläses mycket om god mätsed där ute? Men jag vet inte hur mycket det faktiskt kommer ut och hur mycket folk förstår hur viktigt det egentligen är. Man får nog ta det därifrån.

Nej, och det är ju ett outtömligt behov. Det är bra att det föreläses och att det finns möjlighet att lära sig eller bli påmind om det. Man vet ju inte det man inte vet. Jag tänker bara att man börjar som en knapptryckare, eller får ett instrument i handen och någon säger: ”Titta på de här koordinaterna och sätt noll.” Det är ju en svår värld.

Det är därför vi har podden också, att man sprider kunskapen man själv hade velat lära sig, och man lär sig längs vägen. Och det är ju väldigt många ensamvargar, eller små celler, som jobbar med mätning i olika företag. Då har man inte det här utbytet.

Bara själva strukturen som någon sa, att förr kanske det var två eller tre man i ett mätlag. Idag är det enmansstation, och du kan göra arbetet själv. För att göra det ekonomiskt vill företagen att en person gör det, och då får du inte kopplingen mellan generationer och erfarenhet, att du går bredvid någon som säger: ”Så här ska man göra.”

Men tyvärr finns inte den ekonomin idag. Ska du skicka ut någon som går som fadder och lär upp vid sidan av, så vill man oftast ha lite betalt för det, för det är ju också någonting. Men det säger ju många nej till. De vill inte betala för någon som inte kan utföra arbetet fullt ut. Då faller det helt plötsligt på konsulten.

Ja, det är ju problemet. Det går inte att ta betalt för det. Medan när du hade ett instrument som krävde två man så var det ju…

Ja, då var det ganska enkelt. Då behövde det vara två stycken ute. Men hur många gånger har du inte kommit ut på ställen där någon platschef säger: ”Nej, men det här fixar jag, jag var pinn-pojke för tjugofem år sedan.”

Och det har hänt ganska mycket på tjugofem år, framför allt nu när du har tilten på många mottagare och stänger och annat. Så folk tror att man kan lägga den hur som helst och att det inte är några bekymmer. Men det står ju specifikationer där också för hur mycket du får luta den innan den börjar dra iväg.

Ja, nu nämnde du det. Vad är statusen på användning av tilt på Trafikverksprojekt?

Så länge du gör det rätt så har inte vi någonting med det att göra, utan det är ju hur du utför arbetet. Men man måste tänka på hur mycket stången lutar, för det är ganska stort bidrag.

Det blir rätt stort bidrag fort.

Men jag är själv gammal och har hållit på, så jag tycker nästan att det blir jobbigt när man kör med tilten påslagen. När jag flyttar stången så vill jag liksom checka att ingenting händer ändå.

Nej, men det finns otroligt mycket i de här bitarna. Det är samma sak om du är ute på millimeternivå när vi tittar på våra fixar och så kommer de dit med en stång. Och så säger man att det är två meters stånghöjd eller signalhöjd, och så har du en spets som har nötts ner två centimeter. Bara sådana bitar är kopplade till branschen. Mäter du hur lång din stång är för att du ska få rätt signalhöjd? Gör du de här egenkontrollerna, eller är det så högt tempo idag att du bara kör på?

Blir någonting fel då, så är det väl bättre att allt blir fel, för då är det ju rätt i alla fall.

Så länge det är samma mätare.

Jo du… Nej, men det finns så otroligt mycket inom mätningsteknik att behandla och fundera på. Det är inte bara de här små grejerna som regelverk och behörigheter, utan merparten handlar nog mer om den här grundläggande kunskapen.

Vad är din känsla för nivån? Det är ju jättesvårt att generalisera, men ni sitter ju ändå i en position som specialister där ni ser många projekt, många entreprenörer, konsulter och så vidare.

Min känsla är att nivån på många produktionsmätare idag är alldeles för låg. Och det tror jag själv personligen är kopplat till utbildningar. Idag finns det en ekonomi i att få ut mätfolk väldigt fort, få in nya och tjäna pengar på det. Då är man kanske inte så intresserad av att lägga ner den tid som krävs för att det ska bli en bra kunskap. Det är vad jag själv har sett, och min personliga åsikt. Det är där jag tror att man måste börja.

Vet du om det finns tankar kring certifiering, eller om det har funnits? Det finns ju körkort för att köra på väg och många andra sådana saker där det finns en lägsta nivå. Särskilt om det finns en lägsta nivå… Alltså, det finns ju för- och nackdelar, såklart. Men ett prov, eller ett handhavandeprov, visar ju ändå att du har förstått någonting.

Jag håller helt med dig. Men det är väl kanske nästa steg om vi får en fullt fungerande branschorganisation, att den får vara någon form av certifieringsorgan. Och kanske ta hand om den här behörigheten. Det kanske inte ska heta behörighet i Trafikverket, utan kanske en mätningsteknisk behörighet.

Ja, som en grundläggande mätningsteknisk färdighet. Definitionen är ju bra, men det finns ju ingen uppföljning. Det finns för- och nackdelar. Det är ju bra att kunna komma in i en bransch utan massa certifieringar. Det finns nackdelar med att sätta spärrar. Men samtidigt, om det är ett problem, så kan det ju också bli en hjälp. Om du är färdig med en yrkesutbildning, har praktiserat och faktiskt kan visa att du åtminstone är på den här nivån.

Tittar du på den gamla mätningskungörelsen så var den ju jättetuff. Då skulle du egentligen ha en avlagd civilingenjörsexamen, eller motsvarande med inriktning på geodesi och fotogrammetri, och dessutom två års praktik. Så i grund och botten har vi ju lättat upp kraven jämfört med hur det var tidigare.

Men jag tror framför allt att vi behöver få till fler utbildningar och framför allt sprida vilket fantastiskt yrke vi har.

Verkligen. Det är ju otroligt roligt. Det är ett så varierat och utvecklande yrke.

Nej, men det är väl där vi måste komma dit: få en ökad förståelse ute för hur pass viktigt det är. Tittar vi så är vi en väldigt liten bransch i Sverige, men allting som vi bygger måste ha en mätningstekniker eller mätningsingenjör på något sätt.

Ja, tre–fyra tusen stackare som mäter.

Herre och allt det där. Nej, men det är ju väldigt lite. Det blir väl en bra avrundning för det här tillfället i alla fall. Det finns ju oändligt mycket att säga, men det var väldigt bra. Vi pratade lite om regelverk där, men det hamnade också lite mer utzoomat, vilket är jättebra. Jag tror många kommer att gilla det här.

Allting sitter ju ihop. Det är det som är grejen, att allting hänger ihop med någonting annat. Det är liksom inte bara mätning, utan mätning hänger ihop med precis allting i ett projekt. Vi får väl ta det därifrån.

En djup suck.

Nej, det är bara att man tänker på hur man vill att framtiden ska vara.

Kul. Ja, men tack för den här.

Ja, men det är jättetrevligt. Tack så jättemycket för inbjudan, och tack för idag.

Hejdå.

Ha det gott. Tja, hej.

Tack återigen. Det var riktigt matnyttigt, fullspäckat med information. Det är också något att smälta.

Men det landar väl i: hur gör vi gemensamt för att branschen ska bli bättre? Ta ansvar för sina grejer, göra det som är rätt och berätta för andra hur grymt jobb vi har. Men också sätta gränser för sig själv och säga att det här inte är rimligt, eller det här är rimligt. Det gör ju också att vi alla hjälper till att få en vettig vardag i det hela. Tack för att ni var med och lyssnade. Sprid det till andra, så hörs vi nästa gång.