Varf\u00f6r \u00e4r vi s\u00e5 r\u00e4dda att misslyckas?
\nVi \u00e4r inte s\u00e4rskilt v\u00e4l f\u00f6rberedda p\u00e5 att misslyckas i detta landet. Vi f\u00e5r priser f\u00f6r att vi deltar, vi f\u00e5r veta vi gjorde bra ifr\u00e5n oss fast\u00e4n vi kom sist.
\nMina f\u00f6r\u00e4ldrar har gjort allt f\u00f6r mig. Dom l\u00e4rde mig tidigt att det \u00e4r ok att det inte g\u00e5r som man vill, bara man gjort sitt b\u00e4sta.
\nMen n\u00e5gonstans p\u00e5 v\u00e4gen s\u00e5 \u00e4ndrades mina tankeg\u00e5ngar, trots mina f\u00f6r\u00e4ldrars ord.
\nEfter tv\u00e5 utbildningar (ca 2005) hade jag fortfarande inte jobb. Det skapade stor oro, f\u00f6r att jag var snart tvungen att l\u00e4mna studentboendet och jag hade helt enkelt k\u00f6rt fast. Jag s\u00f6kte m\u00e4ngder av jobb men fick inte ens samtal eller m\u00f6ten tillbaka. Resultatet ledde till min f\u00f6rsta panik\u00e5ngestattack, mitt ute p\u00e5 motorv\u00e4gen n\u00e4r jag sommarjobbade med att k\u00f6ra Hemglass. Mitt p\u00e5 motorv\u00e4gen s\u00e5 \u201dvet jag\u201d att \u201dnu d\u00f6r jag\u201d. Jag var en millisekund fr\u00e5n att stanna vid v\u00e4gkanten, kl 21 p\u00e5 kv\u00e4llen p\u00e5 motorv\u00e4gen. Men n\u00e5nting fick mig att trotsa den k\u00e4nslan, och k\u00f6ra vidare med pumpande hj\u00e4rta och kallsvettningar. Jag visste bara att jag skulle hem, till s\u00e4kerheten. Motorv\u00e4gen och m\u00f6rkret var faran.
\nN\u00e5gra \u00e5r av panik\u00e5ngest \u00e4r ingen bra grogrund f\u00f6r resistens mot misslyckande. Att inte ens v\u00e5ga g\u00e5 ut p\u00e5 gatan, men samtidigt inte v\u00e5ga vara hemma sj\u00e4lv inger inte sj\u00e4lvf\u00f6rtroende. Det ger ingen grund f\u00f6r att v\u00e5ga saker, att v\u00e5ga misslyckas. Det ledde till nattliga skakningar, fyra olika bes\u00f6k p\u00e5 akuten som till slut blev en remiss till hj\u00e4rtl\u00e4kare som sade \u201dKom aldrig hit igen, det \u00e4r inget fel p\u00e5 ditt hj\u00e4rta\u201d.
\nDen stora utmaningen var innebandyn, denna sport jag \u00e4lskade att ut\u00f6va. S\u00e5 fort jag anstr\u00e4ngde mig s\u00e5 var det \u201dtryck \u00f6ver br\u00f6stet\u201d och obehag. Jag h\u00f6ll ut i sex m\u00e5nader, sedan orkade jag inte ta den mentala fighten. Jag gav upp. Jag misslyckades i kampen mot \u00e5ngesten. Det var ju inget fel p\u00e5 mig.
\nSkolan tror jag ligger mycket till skuld. Vi drivs p\u00e5 att f\u00e5r bra betyg, med det underf\u00f6rst\u00e5dda hotet att kaos och el\u00e4nde v\u00e4ntar dom som inte pluggar vidare. Syokonsultentet m\u00e5lar upp skr\u00e4ckscenarion. Elever stressar \u00f6ver tentor och prov, och l\u00e5ser in sig i veckor f\u00f6r att plugga. Vi f\u00e5r besvikna l\u00e4rare som ser det som mitt fel allena att jag inte f\u00f6rstod den komplicerade matteutr\u00e4kningen. \u201dVi provar igen Andreas\u2026. 453 g\u00e5nger 23 delat med kvadratroten ur 45\u2026\u2026.\u201d
\nRid\u00e5.
\nSkolan skall bygga starka m\u00e4nniskor. Vi ska bli medlemmar av ett r\u00e4tt ok fungerande samh\u00e4lle i norra Europa. Men vi f\u00f6rbereds inte p\u00e5 misslyckande i skolan. Vi till\u00e5ts utforska v\u00e4rlden inom v\u00e4ldigt sm\u00e5 ramar. Gud f\u00f6rbjude att du inte vill eller orkar plugga, d\u00e5 \u00e4r enda utv\u00e4gen fattigdom och el\u00e4nde enligt familj och samh\u00e4lle.
\nKlart det skapar stress! Vi har generationer av ungdomar som vuxit upp till os\u00e4kra vuxna, som inte hanterar ett \u201dnej\u201d eller som tar motg\u00e5ng som ett katastrofalt misslyckande och blir deprimerade.
\nSamh\u00e4llet \u00e4r inte ok med misslyckande. Att f\u00f6rlora jobbet ger m\u00e5nga en k\u00e4nsla av misslyckande och \u00e5ngest, ist\u00e4llet f\u00f6r m\u00f6jlighet att g\u00e5 vidare mot andra m\u00e5l. Det \u00e4r \u201dsynd\u201d om dom som f\u00f6lorar jobbet, och allt jobbigt i v\u00e4rlden drabbar dem.
\nAtt v\u00e5ga g\u00e5 mot str\u00f6mmen \u00e4r heller inte accepterat. Vi ska leva efter en formel:
\nStudier\u2192jobb\u2192familj\u2192 bil\u2192 pension\u2192 \u201df\u00f6rst nu leva livet\u201d \u2192 d\u00f6.
\nJag har l\u00e4st m\u00e4ngder av sad stories om m\u00e4nniskor som jobbat h\u00e5rt hela sitt liv, f\u00f6r att tv\u00e5 dagar efter pension f\u00e5 en stroke och alla planer grusas. M\u00e4nniskor som kanske hade andra tankar om hur dom ville leva men som inte v\u00e5gade g\u00e5 sin v\u00e4g utan f\u00f6ljde mallen. Till vilken nytta?
\nVarf\u00f6r kan inte samh\u00e4llet hylla dem som v\u00e5gar f\u00f6rs\u00f6ka g\u00e5 sin egen v\u00e4g? M\u00e5nga g\u00e5nger dras de som v\u00e5gar g\u00e5 en annorlunda v\u00e4g ned av alla dom som inte v\u00e5gar, som snackar skit och hugger i ryggen. Man \u00f6nskar andra ett misslyckande, av ren avund. Det kan g\u00e4lla s\u00e5 sm\u00e5 saker som att n\u00e5gon kompis vill \u00e4ndra sina kostvanor, f\u00f6r att folk ska bli os\u00e4kra och rycka undan st\u00f6det. \u201dVa, ska du sluta dricka sprit? Har du...","thumbnail_width":300,"thumbnail_height":300,"thumbnail_url":"https://artwork.captivate.fm/5d8801b1-625e-4c0c-a1e5-547535605d11/appoddencover-3-original.jpg"}